Det var som att orden inte täckte till, som om rösterna brast.
Våra hjärtan slutade slå,
I samma sekund som våra hjärnor slutade reagera.
Vi var som döda,
Fast vi uppfattade varje rörelse.
Vi var för trötta för att ens orka förstå,
Att den lyckan vi strävade efter...
Den var omöjlig att få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar